Jag läste, som säkert många andra också gjorde, GP:s artikel om Kvarnby Basket igår. Klubben har tillräckligt med pengar för att inleda säsongen 2013/14, men inte för att slutföra den. Efter en del avhopp verkar det nu bara finnas en stor entusiast kvar i föreningen. Typ. Det är Marie Noaksson – mamma till Louise Noaksson som är en av Kvarnbys spelare – och hon är inne på att sälja lagets namn till högstbjudande.
Men nu backar vi lite först. Tillbaka till början av maj i år. Då gick klubben ut med information. 200 000 kr måste in för att kunna genomföra säsongen. Det motsvarade 320 årskort. 200 000 kr delat på 320 personer är 625 kr. 625 kr för ett årskort alltså. Jag kände att jag kunde ställa upp med det om det räddade Kvarnby kvar i Basketligan. Så jag mailade föreningens ordförande. När jag ändå var igång så bokade jag ett årskort åt Yohanna (min sambo) också.
Vad som hände sen vet jag inte. Ett räknefel kanske. I maj behövdes 200 000 kr. I GP-artikeln pratas det om 500 000 kr. Det är såklart en ganska stor skillnad. Men jag gillar Noakssons argument. Den som köper namnet (alltså rättigheten att byta ut Kvarnby mot sitt eget företagsnamn i all kommunikation) har en del att vinna.
”Det finns en varumärkesundersökning på just de sponsringarna. Sju procent hade varumärkeskännedom om Kärcher innan de gick in i Högsbo Basket. Efter SM-guldet gjordes en ny undersökning – och då var samma siffra 83 procent. Samma undersökning visade att det hade kostat 150 miljoner att få den exponeringen i medierna, säger Noaksson till GP.
Den som nappar blir odödlig.
btbasketbloggen 