Tre timmar kvar

Idag är jag uppspelt! Det är knappt tre timmar kvar till uppkast. Jag snackar givetvis om western conference finals och den andra matchen i AT&T Center. Det är San Antonio Spurs mot Oklahoma City Thunder. I USA Today finns en lång artikel om matchupen mellan lagen. Det är förstås mycket fokus på Spurs tre bästa (Duncan, Parker och Ginobili) mot Thunders tre bästa (Durant, Westbrook, Harden). Men man publicerar också en komplett lista över hur dessa två lag byggdes genom drafter, trades och free agents. Jag fastnade för något speciellt som jag tidigare inte noterat: Oklahoma City draftade i topp fyra under tre raka säsonger.

2007: Kevin Durant (andraval totalt)

2008: Westbrook (fjärdeval totalt)

2009: Harden (tredjeval totalt)

Jag är inte världens mest insatta drafthistoriker men jag kan sticka ut haka och säga att sånt inte händer ofta. Att en klubb väljer så högt i draften i så många år i rad alltså. Inte undra på att de är bra just nu. Och man vågar knappt tänka på hur bra de kommer att vara om fem-sju år (om de håller ihop gruppen). Läskigt.

Intervju med NBA:s största fan

Har du hört talas om James Goldstein? Inte? Då kan jag meddela att han har courtside-season-tickets på både Lakers och Clippers hemmamatcher och att han under slutspelet reser runt USA för att se matcher varje kväll. Lite som jag. Fast mycket rikare. Idag intervjuade jag honom. Stort tyckte jag själv.

Don’t mess with Texas

”Don’t mess with Texas” står det på skyltar längs Interstate 10. Där förklaras också att det kostar $1000 att skräpa ner i Lone Star State. Underförstått, och ingen behövde förklara detta, så är San Antonio Spurs inte ett lag man ”messar” med. På uppmaning av Gregg Popovich kramade Spurs fram tillräckligt mycket ”nasty” för att vinna game 1. Det hjälpte också att Manu Ginobilis stod för sin bästa insats för säsongen.

Nu tittar jag på TNT-studion med Ernie Johnson som superbt ankare. Den showen håller förresten så mycket högre underhållningsvärde än ABC-studion (som jag såg igår). Uppställningen med tidigare nämnde Ernie Johnson samt Kenny Smith, Charles Barkley och Shaquille O’Neal spöar ABC:s Michael Wilbon, Magick Johnson, Brent Barry och Chris Broussard på alla positioner.

Just nu tokhyllas Stephen Jacksons försvarsjobb av Barkley. Han menar dessutom att Oklahoma City har problem eftersom man förlorade trots att endast Manu Ginobili [av Spurs stjärnor] hade en bra match. Shaq pratar om ”The Others”. Dvs att man inte vinner med stjärnor om det inte finns rollspelare som levererar när det gäller. Kul också att Kevin Durant och Russell Westbrook klär ut sig till plugghästar innan de kommer till presskonferensen efter matchen.

Som slutkläm tippade panelen eastern conference finals. Barkley hade Miami med 4-1, medan både Smith och O’Neal, något överraskande, hade Boston med 4-2.

Dagens bild kommer från vår resa till San Antonio. Det är Texas mäktiga landskap.

Imorgon är det dags för mig att steppa upp. Då ska jag göra en intervju med en stor NBA-personlighet. Inte någon spelare, men ändå stor…

4-0, 4-1, 4-2 och 4-3

Så där då. Fyra lag kvar och dags för eastern- respektive western conference finals. Spurs gick vidare efter 4-0 mot Clippers och är de flesta experternas stora favoriter. I western conference finals möter de Thunder som slog ut Lakers med 4-1. Ännu lite jämnare var det när ett Chris Bosh-löst Heat besegrade Pacers med 4-2 i matcher. Och igår, i den jämnaste av de fyra matchserierna, vann Celtics mot Sixers med 4-3.

Jag såg givetvis den sjunde matchen igår. I El Paso, Texas. Passande för att… Nej, jag kan inte komma på någon koppling. Men något som jag minns är att Tim Hardaway gick college här. På UTEP (University of Texas at El Paso). Hur som helst, det måste bara ha varit supernervöst för alla Celtics-fans när Paul Pierce blev utfoulad med relativt lång tid kvar av matchen. Lika skönt måste det ha varit när Rajon Rondo klev fram och tog över. Från trepoängslinjen!

Idag fortsätter min och Yohannas roadtrip. Det är meningen att vi ska komma fram till San Antonio idag. För det krävs självklart en bra start. Den skaffade vi oss genom den grymma frukosten på bilden.

Checkar in i Phoenix

Igår var en väldigt basketfri dag. Det är verkligen inte många såna under ett NBA-slutspel. Istället passade vi på att köra från L.A. till Phoenix.

Det är ett enormt fascinerande landskap som man passerar. Mycket öken och berg. Igår lärde jag mig att truckdrivers är omtänksamma. När en polisbil står vid sidan av vägen för plocka fortkörare så går långtradarna ut i vänster körfält (det är två filer i vardera riktning) för att varna. På så sätt så är det ingen som lyckas blåsa förbi polisen i för hög hastighet. Intressant fenomen tyckte jag.

Planen idag är att hinna till El Paso innan sjunde matchen mellan Celtics och Sixers. Den är såklart dagens höjdpunkt. Vi kommer antagligen att se den samtidigt som vi har ”tacokväll”. Kan ju inte finnas mycket annat i El Paso.

På Sheraton LAX

Vi somnade som två klubbade oxar på hotellet igår. Det är alltid svårt att sova på flyget. Vinklarna att luta sig blir aldrig bra för människor som är över 185 cm långa. Det var länge sedan som jag var så sjukt trött. Efter en lång ”nap” så klev vi upp en stund vid 21-tiden och käkade lite middag. Sedan var John Blund tillbaka.

Men all denna sömn gjorde så klart att fredag morgon blev tidig. Klockan 6:00, när frukosten öppnade, så var vi där. Sedan smälte vi maten någon timme innan vi drog till gymmet. Yohanna måste ju hålla i träningen även om vi är på semester. Jag ser det mest som bra draghjälp till att inte förfalla. Yohanna plockade fram övningar som de kör i Mark Basket. Det var jobbigt men det gav mig en skön känsla.

Ska man summera så har vi skapat oss en grymt bra morgon och en ypperlig start på resan mot San Antonio. Men bäst av allt med USA kan vara ESPN. Vi har glott på kanalen ungefär all vår vakna tid och förutom allt det senaste kring NBA-slutspelet så har vi fått två specialer. En om Dennis Rodman och en om Kobe Bryant.

Dags för dusch nu.

Jag älskar detta.

Bra början

Nu ska jag passa på att skriva av mig lite irritation. Resan mot USA och NBA-äventyret började med att den bokade taxin som skulle köra oss till Landvetter inte dök upp. Efter en stund ringde vi taxibolaget och undrade. Sedan började bortförklaringarna.

Tjejen som svarade hade tydligen just gått på sitt pass kl 04:00. Hon visste tydligen ingenting om varför ingen taxi dök upp. Men tydligen skulle den komma snart. Taxin som kom var 20 minuter försenad och höll dessutom på att köra över oss på trottoaren.

Taxichauffören inledde med att säga att det inte var hans fel. Tydligen hade han fått bokningen tio minuter tidigare.

Nytt samtal till taxibolaget. Vi var irriterade här. Tydligen hade den första bilen gått sönder. Vi bad att få prata med den föraren, men tydligen hade hon en fått en körning och skulle vara upptagen till 06:30. Tydligen hade man snabbt skakat fram en ny bil åt henne.

Vår taxiresa hade under tiden brakat igång med en rasande fart över kullerstenarna. Efter rondellen vid Pinocchio mådde jag illa. Sedan gick det väldigt fort. Utan att veta så gissar jag att åkturens snittfart låg på ca 150 km/h.

Taxikurirerna på bolaget, som här förblir namnlöst, visade upp hela registret på hur man inte hanterar kundklagomål.

Trots bristande säkerhet hann vi till flyget och nu börjar NBA-fokuseringen komma tillbaka. Skönt.